1920-talet
Söndagen den 3 april 1921 startades föreningen Frösö IF med 46 medlemmar. Det var August Stenström som var en av initiativtagarna till Frösö IF och var föreningens första ordförande. Men redan år 1910 hade ett gäng idrottsintresserade grabbar samlats och som kallade sig för ”Bergviksgrabbarna”. Och just August Stenström var den av Bergviksgrabbarna som var ledstjärnan. Det var bland annat spjutkastning, kulstötning och även fotboll – om läderkulan var hel förstås som de idrottsintresserade grabbarna sysslade med. Men 3 april 1921 fastställdes en stadga och föreningen blev formellt bildad, men den hade egentligen redan då funnits i tio år. Kalle ”Plåtis” gick upp en dag till August Stenström och föreslog att fotboll borde finnas med på föreningens program. Man startade med vänskapsmatcher 1923-24. Ön saknade ju en idrottsplats och det var något som styrelsen i föreningen kämpade för att få. Men kommunen varken kunde eller ville hjälpa föreningen så de kunde spela fotboll på tävlingsnivå. Men under 20-talet var det framför allt skidåkning och terräninglöpning som var Frösö IF:s huvudidrott. 1923 erövrades det första distriktsmästerskapet. Det var Pelle Granlöv som stod för den bravaden efter att vunnit tremilen. Både junior och seniorstallet var stort i föreningen. Framför allt på den senare delen av 1920-talet var trion Nisse Svärd, Sixten Strömberg och Alfred Hansson som turades om att belägga första platsen i klubbtävlingarna. Efter en tid kom en fjärde stjärna, Thore Enochsson, som lyckades bäst i långdistanslöpning. 1928 vann klubben det första kvinnliga DM-tecknet genom Asta Strömberg skidåkning. Astas storasyster Sally var tillsammans med Sally Wiklund de första damstjärnorna inom skidåkningen. En bra förträning till skidåkningen var terränglöpning och orientering. Frösön skördade många framgångar ute i skogen. Genombrottet kom 1927 vid distriktsmästerskapen i Brunflo. Det var Erik Edwall som segrade och Frösötriumfen fullbordades genom att föreningen tog både första och andra lagpris. Dessa segrar sporrade givetvis och det var bara naturligt att det i fortsättningen skulle tränas för att visa att Frösö IF ämnade behålla den vunna ledarpositionen. Erik Edwall vann totalt fyra DM i orientering.
Per Magnér skänkte på stående fot en tomt till en stuga åt Frösö IF. Heder åt honom! Det första spadtaget togs 1928.
1930-talet
Frösö IF:s skid- och löpframgångar fortsatte och klubbens riktigt stora stjärna var Nisse Svärd. Den råstarke och humörfriske vagledpojken tippades av expertisen som blivande svensk skidkung. Så långt kom han nu aldrig, men hörde till den svenska eliten i några år med en tredjeplats från Oberhof 1931 och en 10:e plats i vinterolympiaden i Lake Placid 1932 som sina främsta meriter.
1932 stod den klar – klubbens sportstuga. 1500,46 kr hade den kostat och föreningen anordnade en skidutflykt med dans för att finansiera stugan med entrébiljetter för 25 öre styck. Den 13/4 1934 var lånet på 500 kr betalt och kassören drog en lättnades suck. 1936 var utbyggnaden av sportstugan klar.
I slutet av 30-talet fanns systrarna May och Britt Nilsson högst upp på prislistorna. I slalom! Föreningen lyckades genom dessa systrar stoltsera med antalet DM-tecken och även SM-tecken i den ”nya” sporten.
Föreningens första hoppbacke stod klar 1939, s.k. Fläsklådan och tillät hopplängder på 20 meter.
1940-talet
I Alpbacken vanns segrar av Nils-Melcher Wikström.
Frösö IF:s grundare – August Stenström avled den 7 juni 1945.
1950-talet
I början av 50-talet blommade backhoppningen upp igen efter att stagnerat under 40-talet. Det var ungdomar som Björn Wallin, Karl-Evert Wikström, Bert Andersson, Bertil Karlsson och Janken Hallström, Stefan Svedner m.fl tog tag i sporten och belade första platsen på tävlingarna. När sedan ”Fläsklådan” revs 1958 började man bygga en ny hoppbacke 1959 intill Lövsta gård. Här kunde man hoppa över 40 meter. I och med backens tillkomst ökade också aktiviteten. Lars-Erik och Bertil Eriksson, Ingvar Svärd, Bjarne Olsson, Torsten Sundelin och Gunnar Jönsson började nu visa lovande takter.
Frösön IF:s slalomsektion övergick till ÖFS – Östersunds/Frösö Slalomklubb.
Handbollssektion startades för damer.
Oktober 1960 startade Frösö IF tyngdlyftning. Det blev totalt 116 distriktsrekord bokförda för klubben och två svenska juniorrekord i mv, press 107,5 och stöt 127,5 kg av Torbjörn Nilsson som för övrigt blev svensk juniormästare 1961. Svensk juniormästare blev även Klas Wallmark 1963. Föreningen fick förtroende att arrangera SM för juniorer i backe och längd som genomfördes med framgång. Ytterligare en hoppbacke byggdes, så de yngre kunde börja hoppa. Backen stod klar 1962.
1963 tog Frösö IF upp casting i sin verksamhet. Ett initiativ som blev vändningen i castingens kräftgång. Med Harry Dahlgren i spetsen har sektionen bl.a skördat norrlandsmästerskap.
Elljusspåret på Östberget invigdes i mellandagarna 1965 med tävlingen ”Frösörundan” där både svensk och utländsk elit tävlade i en bejublad tävling. Men eftersom stolphöj, ledningsdragning och stagning inte var godkänt enligt elverkets makthavare krävdes in sådan dyr investering att kommunen fick överta drift och skötsel av elljusspåret.
Go-Kartåkaren fick sin Hårkvall 1968 efter att tränat på flyget, men där blev det för trångt och för farligt att utföra sin sport på. Den första tävlingen var 6 oktober, och inbjudan gick ut en månad innan tävlingen, trots att banan var just påbörjad. Tävlingen blev succé med 1500 åskådare.
Fotbollens storhetstid i fotboll var mellan åren 1967-68. Så bra lag har det aldrig varit. Först vanns division III och därefter följdes en otursdrabbad division II-säsong med flera uddamålsförluster och inget flyt. Det var tränaren Sven-Gunnar Lemon som först och främst var grunden till det lag som satsade på offensiv fotboll. På sidan av Lemon stod Tord Olsson med sin portfölj.
Friidrottsektionen startade 1995 liksom Innebandysektionen. Båda fick en ordentlig skjuts i slutet av 90-talet. För friidrottens del klättrade klubben upp till den tredje bästa i distriktet på ungdomssidan. Oskar Edqvist markerade klubben upp på resultatlistorna runt om i Sverige bland annat genom att vinna skol-SM guld i höjdhopp samt knipa mångkampsmedaljer på ungdoms-SM.
Innebandyn som från början tillhörde ett gäng grabbar som kallade sig Valla övergick till Frösö IF med sitt lag. Flera lag startade och allt fler ungdomar slöt sig till sporten.
Bowlingen valde att lämna föreningen.
1999 revs Lövstas två hoppbackar. Istället byggde Bert Sjödin flera åkattraktioner på Lövsta badet med underbacken som avsats för sina rutchbanor. Frösö IF bedrev badet åt Sjödin i två år. Många idrottare i klubben fick därmed sommarjobb – men det innebar också en ekonomisk risk med driften.
